Tiden går fort nu!

Det händer mycket nu och tiden liksom bara rusar iväg. Idag har vi haft ett underbart höstväder med sådär 16 grader varmt – riktig brittsommar kändes det som. Vi har passat på att vara ute större delen av dagen med promenad till stan där vi inmundigade en riktig gofika. Efter det blev det lek gånger två i vår finaste park. I parken hände det som jag har skrivit om under rubriken ”Civilkurage”; hur hanterar vi en situation när vi ser ett barn som far illa eller är utelämnad och alldeles ensam.Jag tänker inte berätta hela historien men Sophie sa till hans förskolefröken och här kommer det viktigaste och finaste av allt; hon tackade för att Sophie sa till och gick fram till pojken och satte sig på huk – så klokt att sänka sig ner till barnets nivå – det hela slutade bra. Tack Sophie för ditt civilkurage!

Helgen har gått i festens tecken med bl a vinprovning och jag har träffat gamla härliga kollegor. Jag gillar den här mixen i mitt liv med vuxenliv och allt vad det innebär för att nästa dag leka i parken eller få följa med till öppna förskolan eller vad det nu är för aktiviteter. Denna mix berikar mitt liv och ger energi på alla fronter. Det är fint att vara mormor vill jag lova. Imorgon bli det nya äventyr och det gillar jag.

Hoppas ni får en fin tisdagskväll och glöm inte sista delen av Hollywoodfruar. 😉

Kram mormor!

Lite bilder från vår dag!  031 051 063

Avslutar med några visdomsord.

When-you-are-a-mother

 

 

 

 

 

 

 

Vi äLsKaR Alfons!

Vi har läst för Junan sedan hon bodde i min mage. Åh, som fröken älskar en ju böcker och nu tokfrossar vi i barndito. Abbe är en hejare på att, med mysigaste sagorösten, illustrera nya världar för Juni (och mig!) och vi somnar båda gott i varsin armhåla, jag och hon. Hon och jag. Nu är vi kära i Alfons. Alla tre! En bok från loppis och tre från Adlibris har hittat hem till oss! Vad läser ni? alfons-helicopter

Tradition

IMG_0312

 

Jag älskar småtraditioner! De där egna, ni vet. Att göra på samma vis är vacker igenkänning. För mig. Lillördag och fredag är sådana traditionsdagar i vår lilla familj. Vi dukar fram extra gott, små fat med frukt, bär, choklad. Saker för små och för stora. Härlig musik och kanelisar och fredagsbuketten! Igår var det ju fredag dårå med tillhörande bulle med älskade mormorn. Heja heja! Men kvällen tillbringade vi hos ljuvliga Nils och Cecilia och deras goding Lily. Vad vi gjorde där ska ni snart bli varse! Mys, musslor, minnen, för att fatta mig kort. Jag ska ju mellanmåla med min älskade dotter nu! Tjoho! Och ikväll kör vi gårdagens tradition tänkte jag. Så, gott på faten, Maria Mena, tända ljus och kärlek. Så ja!

Throwback thursday

 

Halmstad. I en svunnen tid. En fest för käraste Dora. Vår Edna! Var det tjugofem månne? Märkligt, för det fyller vi ju nästa gång också! Tja ni, tid alltså. Dora, Anna och jag. Tjejerna. Studenttider och nya tider. Då och nu. Och grekisk tema! Puss!481702_10152834027840254_1169167182_n

Energitjuven

”Vi mår alltid bäst om vi får andra att må bra, då vänds energiflödet uppåt så att det blir ett överflöd istället för att förminskas och slutligen kvävas. Symboliken är en ljuslåga”

Så skrev hon. En av vännerna. En annan fyllde i samma tankar, samma funderingar. Jo, visst mår vi som bäst när våra nära och kära har det fint. Så tänker ni. Och så är det ju. Ljuset är strålande som metafor. Ljuslågan måste få brinna, måste få syre. Men, varför känns det då ibland alldeles precis tvärtom? Varför vill glädjen inte alltid delas?

”Spontant är det en energitjuv som resonerar så, oftast omedveten om det underliggande resonemanget hos sig själv”.

Ja! Där har du kornet! Kärnan. Mitt i pricken och pricken över i:et. Jag återkommen med mina tankar, govänner. Min lilla älskade skatt ska jag pussa och leka med giraffen tillsammans med. Vi drar den över golvet och pussas blött, tittar varandra i ögonen och skrattar. Och nu, ja nu är hon alldeles hos mig, Som alltid.

IMG_1485

Vi ses under dagen hearties!

En plats på jorden

IMG_1317

Det är något alldeles speciellt att hitta sin lilla plats på jorden. Förutom vårt hem, vårt älskade Tholska brokiga och alldeles lagomstökiga palats, så finns alltid lilla Änglahåla i mitt hjärta. Vi var där härförleden. Jag, min älskade Junibagge och min älskade man. En heldag till att bara strosa. Vara. Andas. Det ger så gott flow i hjärtat och bra spinn till tankarna. Och lilla Juni somnade så gott i sin pappas famn alldeles intill åkanten. Höstsol. Krisp. Eldlöv och kärlek. Jag gillart!

Kom och knacka på vår dörr!

IMG_1434

 

Jag gillar det där spontana, oplanerade, plötsliga. Jag gjorde inte, men jag gör. Jag gör verkligen det! Ett snabbt sms, en pling på dörren. Rota lite i skafferiet, småkakor, kaffe, en skvätt mjölk. Kanske mackor? Kanske en kopp hett te eller ett svalt glas flädersaft? Igår kom min Carro och hade med sig gott bröd och en massa vackra tankar om livet. I köket satt vi, tillsammans med the love of my life. Min lilla Juni. Hon skrattade och åt små melonslantar och minimacka, vi drack java och samtalade om förr och om nu. Mest om nu. Så fint och så enkelt. Alldeles efter tupplur och lek på bland höstlöven och innan vegköttbullemiddag gjord av min Abbe tillsammans med Malin och hennes söta Matilda. Där mitt i satt vi i köket med tända ljus, tankar och talande tungor. Juni drog av sin sin ena blåa socka och viftade på de sötaste tår som skådats, flirtade och blev tokkramad. Älskade lilla liv. Och älskade LIV. Så. Kom och knacka på vår dörr och mys med oss, vänner.

Njut nu lillördagen! Vi tänkte oss lek hela förmiddagen lång utan några måsten alls. Men, huuur skönt? Och sedan kanske lite Babycafé med Cecilia och Lily och min kära mamma, om jag får med henne. Hehe! Tänker egentligen att utelek och frisk luft är att föredra framför höstförkylningar på lokal för de små. Tänker också att våra barn inte behöver all den stimulans som vi tror (de flesta små lägger sig överstimulerade om kvällen har jag läst, uff) utan kärlek, närhet och trygghet en masse, men som finaste Ia sa: Vi kan ju gå dit för att se what all the fuss is about!

True that!

Puss på er!