Kalasdax!

IMG_1046

 

Lilla tjoddan vår har varit på sitt allra första kalas. Sitt livs första! Som föregicks av en alldeles egen inbjudan. Åh, jisses! Rörd, glad, fnissig, pirrig. Mamman då. Mao. Leon, söte söte, fyllde två. Två bast! Det ni! Och vi tog tåget till Malmö och Västra Hamnen och Leon och Helle och Nicke, hela lilla familjen. Gick i höstsol, möttes av havet, tårta, bullar, glass, smoothies. Och skratt och mys och ballonger och bus. Massa bus! Högt i tak, på båda visen.. Nytt och skinande och vitt och fint. Och lång trappa, och massa badrum och oändliga köksskåp och spännande luckor och blöta pussar och en mormor och massa trollungar. En bebis i en bebismage och mjuka plagg och tappade kakor och ledsna miner och glada diton! Lite blöjor, paketsnören, en hemlighet, läppglans och kalasbyxor. Så någonting. Tack så hjärtligt för allt fint! Lilla tjoddan vår har varit på sitt allra första kalas.

Vintertid!

Härligt med en timma extra idag – en riktigt lång och härlig söndag! Hur känner ni inför det här med sommar- respektive vintertid? Jag tycker det fungerar bra för min egen del och numera vet jag tom vilket håll klockan ska ändras åt. 😉

Hörde en barnpedagog igår och jag tar några lösryckta meningar och skriver ner som hon förmedlade. För mig ganska självklara men varför ska allt vara så tillkonstlat när det gäller våra små barn.

– alla barn har ett vuxenbehov

– lära våra barn att älska sanningen – tydlighet

– skapa goda relationer, öppenhet, förmedla våra värderingar

– barn vill samarbeta – tänkvärt tycker jag

– avleda vid kontroversiella situationer istället för att tjafsa och styra   barnet

– kärlek och åter kärlek – kan aldrig bli för mycket

Lite av det som sades och när jag hör det låter det så otroligt självklart eller har jag fel? Säger inte att det är enkelt men vi kanske bara behöver gå till oss själva och se hur vi vuxna beter oss. Barnen gör ju egentligen inte som vi säger utan som vi gör.

Nu har jag en trevlig date!

Hoppas ni får en fin kväll och en bra start på veckan.

Kram mormor!

050

1079ac21e8d071a82aa81d2b8b7f7c53-594x640

 

 

Tror ni mig?

 Zorro. På film. Och som bok. Som jag älskade! Jepp. Jag! Och tänk vilken nostalgi jag kände när jag, Junibaggen och mormor var på femtiotalsfiket Ebbas igår och Juni och jag botaniserade bland loppisböckerna, på vinden. Där, dammig och gammal och kantstött, stod den. ”Zorro i fängelsehålan”. Jomen den tog vi med oss hem för 30 ynka pix. Tjohoo! Blir en bra en för Abbe att läsa efter kvällsbadet. För Juni dårå. Och för sig själv. Ljuvligt, skulle jag vilja säga! Alltså, Alfons kan ju behöva lite motvikt. Tror jag? Har ju inte läst Zorro på över tjugo år, jag kanske får återkomma om detta är skit? Hehe.

zorro1