Det är ju det här med morgonen, me hearties!

282822_10153097697485254_1191760343_n

 

Och sedan hon kom till oss, den mest värdefulla av skatter, har våra morgonstunder varit i stort sett på samma vackra vis. Hemma eller borta. Själva eller med kära vänner. Sådär sju-isch knorrar en liten tjej, rullar runt, buffar med små varma kroppsdelar på en mamma och en pappa, slår upp sina stora nyfikna blå och… ler. Ler stort och pillemariskt. Krullar ihop sig, hittar fötterna, känner med små fingrar och mjuka händer på oss. Ler igen och sedan är det liksom igång. Vår dag! Tjoho! Ammar, byter blöja, myser, kelar, pussas och kramas. Gör frulle till oss och nu för tiden äter Liten mosad frukt när vi äter mackor, eller fil, eller söndagscroissanter. Det är så förbenat mysigt! Och vi sjunger, läser, busar och skrattar. Blåser på magen! Killar under små fötter, leker med illrosa brioskallran, klappar katterna hårt för att lära sig att göra det mjukt. Spanar ut genom fönstret på svävande moln, pangblå himmel eller skyar av regn. Läser lite till, biter i bokryggarna, ligger på mammas mage och kelar, svingas i luften av pappa. Sitter. Och sedan, efter sisådär knappa två timmar, fortfarande i sovvarm binge, är det upp och gå, mys i famnen och dans. Liten börjar bli trött, gungas och vaggas till Kultiration, ammar en sväng till och somnar sedan om. I en timme. Eller en halvtimme. Eller en och en halv timme. Tja, sådär något ser det ut. Dagarna som sedan så vackert vecklar ut sig för oss är olika. Bjuder på nytt och spännande och vant och hemtamt. Strand och bad och skugga och banan och pärongröt och lek och bus och vagn och famn och fik och gräs och mormor. Käraste, älskade mormor. Och vänner. Lily, Junis allra första lilla vän. Egna lilla kompis att kika på, le mot, krama, ligga nära, hålla handen och dra i örat. Vi åker tåg, vi är bara hemma, vi ligger på lekmattan och upptäcker, och vi upptäcker världen och människan. Och Junan. Vi sover lurar på förmiddagen och eftermiddagen och ibland på mittdagen. Ramsor, gurgel, skumbad och baaa baaa daaa daaa. Vajande träd, kall melon, affären och tusen lampor i taket. Alla dagar alldeles olika förutom Skalmans sömn- och matklocka. Men morgonen. Åh, dessa starter. Alltid lika. Alltid samma. Mer stimulans och lära och lek ju äldre hon blir, men alltid i sängen, alltid lika lång tid. Visst är det magiskt? Visst är det fint? Och Carla Bruni lyssnas det på. Eller Norah Jones. Nouvelle Vague, månne. Kultiration är nya vaggsången och vi kommer till låt nummer två innan vår Junibagge sluter sina blå, låter långa ögonfransar smeka kinden och det söta, varma huvudet vila på mammas eller pappas axel. Och sedan hon kom till oss, den mest värdefulla av skatter, har våra morgonstunder varit i stort sett på samma vackra vis.

1367_10153090803765254_682023788_n

46875_10153084343395254_859017435_n

Säg mig, hur ser er morgon ut?

Ett svar på ”Det är ju det här med morgonen, me hearties!”

  1. Åh, underbara mornar ni har 🙂 De allra bästa är ju att vakna långsamt utan några ”måsten”, bara mysa, njuta och känna in dagen <3 Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *