Mellan gatorna

Något hände inom mig. Mellan nr 15 och nr 9.

Kanske blev jag vuxen. Kanske förstod jag. Kanske zoomade jag ut. När man öser ur ur ur och fyller på sorgligt för sällan, det är då man inte ser. Ser vem man verkligen är. Man tror, men man vet inte. Strålkastaren är riktad åt fel håll. Ljussätter det som ska vara åt sidan, i skuggan, det som inte längre ska matas med uppmärksamhet.

46875_10153084343395254_859017435_n

Mellan Wrangelsgatan 9 och Wrangelsgatan 15 hände det. Strålkastarna slocknade, vreds åt sidan och jag famlade. Trevade en smula. Letade efter det hemtama, gamla, invanda. Poff! Och de tändes. Igen. Och igen! Överallt. Ljushav. Så tydligt nu. Så mycket att inse, förstå, omfamna och ta i hand. Färgprakt och fantasi och fyrverkeri! Kärlek. Så enkelt. Så lyckligt. Ett aha och ohoj. Just ja! Och han visade mig. Min man. Och hon fortsatte. Min dotter.  Mellan gatorna.

Tacksamhet.

Blåa faran

 

 

996908_10153119351395254_1916959404_n

 

Blåa faran svävade snabbt snabbt över turkosa berg och rosa dalar. Svischade förbi vilda gula elefanter och dansade över paisleykullar på sin väg mot Junibaggen. Bruuum vruuum!

Leken. Åh som jag älskar! Vi målar upp fantasivärldar av kärlek och glädje, jag och min Bagge. Och Baggepappan. Berättar historier, sjunger och gör alla upptänkliga ljud. Brrrum. Prutt! Vrrooaaam. Iiiiii! Lillan skrattar förtjust, slänger iväg den blåa mjukbilen, sträcker sig efter den på nytt, hållasjälv, suga, känna, klappa, skaka. Bita! Bilen får vara med om. Inte visste den väl att den skulle hamna rakt i Junileken, i torsdagsmorgonen, när den stod där så ensamt på loppisbordet. Varberg var platsen. 1 krona var priset. Färgen är blå. Formen bubblig och följsam. Mild i handen, god i munnen. Bilen. Blåa faran som just far, far upp och ner, fram och tillbaka i morgonsängen.

Vad som än händer…

1149042_10153108037475254_1413401750_n

 

Det blir en dag på stranden
Morgnarna drar förbi
Vi sjunker ner i sanden
Låter dagen få bli som den blir
Det kanske blir en lunch i skuggan
En siesta, vad vet jag?
Det blir säkert ändrade planer
Hur som helst, det blir nog bra

Jag vände mig om
gick hemåt
Såg båtarna på väg mot land
Mötte vår morgontidiga granne
Med en solstol i sin hand
Sen gick jag in i huset
Och bryggde vårt morgonte
Sen väckte jag mina älskade

Kan du din Ledin?

1000306_10153108518145254_665046035_n

Junis älskade mormor, min älskade mamma. Turkosglatt parasoll, stilla hav och småputtrig sommarbris. Strandammande och skummande, brummande latte i munnen. Bubblig läsk för att svalka, tappade leksaker och sand mellan små och stora tår. Saltvatten i sommarhår och skrattande liten mun. Rosa Brioskallra som säger skrammelrammel och bus i pangblå ögon. Vaggande bakom Pålsjö krog i den dova skuggan, lur i varandras armar, svettiga ryggar och fräknar i osminkat ansikte. Vi älskar varandra. Vi njuter. Det är måndag.

IMG_8594

IMG_8601

IMG_8603

IMG_8605

Och pappan kom hem från jobbet, svänger pannkakor i luften med sin Bagge, pussar hennes panna ömt och viskar: Vad som än händer…älskar jag dig! 

Era matdagar, tackar så hjärtligt!

IMG_8584

IMG_8581

1005347_10153101888250254_196932434_n

Jag helammar fortfarande, åh jädrar så mysigt jag finner det, men sedan två månader har vi introducerat smakisar. Innan sex månader är tydligen smaksinnet som mest nyfiket och mottagligt för nya smaker. Och vi gör det till en matfest! Duka vackert, glada färger, känna, kladda, tycka att mat är kul! Spännande. Äter vi, äter Juni. Nu är smakisarna STORA och ekogröt, pappas pärongröt, banan och avocado är m.u.m.s! Sötpotatis är heller inte fy skam. Fy skam är däremot blomkål, hehe. Lillan grimaserar, men gapar och sväljer och sedan skrattar hon så det bubblar ur munnen när jag (mycket pedagogiskt) frågar: Är blomkål bajs, Baggen? Juni skrattar, pappan skrattar, mamman skrattar.

Gotta love!

Men hearties. Ge mig era matdagar för de små skatterna! Hur ser de ut? Vad äts? Recept, tackar och bockar och bugar.

9129674174

Westmans mosböcker har vi. Åh så fina! Recept, tips, tankar, viktiga pekpinnar och bilderbok i ett. Goodie!

Puss dårå!

Det vackra

553013_10153105099180254_2045442525_n

Det vackra i livet.

Jag vill visa vår älskade Junibagge solen, sockervaddsmolnen och havsglittret. Regnbågen i såpbubblorna, de små sammetsfjunen på retropelargonens mjukrosa blad. Låta Vi drog-bokomslaget röra vid hennes inre, låta kultörta lyktor och katternas svartvita fånga hennes nyfikenhet. Uppmärksamhet. Regn mot varm asfalt, snurriga mjukglassar, skinande halsband och gnister i en diamant. Glansen i en skivad banan, skuggan av liten Juni på en sommarbrisstrand. Mannen på bänken på torget med det fårade ansiktet med tusen och tusen minnen. Gammal hand i ny hand. Kärlek. Varje dag vill jag visa.

Livet.

 

Det är ju det här med morgonen, me hearties!

282822_10153097697485254_1191760343_n

 

Och sedan hon kom till oss, den mest värdefulla av skatter, har våra morgonstunder varit i stort sett på samma vackra vis. Hemma eller borta. Själva eller med kära vänner. Sådär sju-isch knorrar en liten tjej, rullar runt, buffar med små varma kroppsdelar på en mamma och en pappa, slår upp sina stora nyfikna blå och… ler. Ler stort och pillemariskt. Krullar ihop sig, hittar fötterna, känner med små fingrar och mjuka händer på oss. Ler igen och sedan är det liksom igång. Vår dag! Tjoho! Ammar, byter blöja, myser, kelar, pussas och kramas. Gör frulle till oss och nu för tiden äter Liten mosad frukt när vi äter mackor, eller fil, eller söndagscroissanter. Det är så förbenat mysigt! Och vi sjunger, läser, busar och skrattar. Blåser på magen! Killar under små fötter, leker med illrosa brioskallran, klappar katterna hårt för att lära sig att göra det mjukt. Spanar ut genom fönstret på svävande moln, pangblå himmel eller skyar av regn. Läser lite till, biter i bokryggarna, ligger på mammas mage och kelar, svingas i luften av pappa. Sitter. Och sedan, efter sisådär knappa två timmar, fortfarande i sovvarm binge, är det upp och gå, mys i famnen och dans. Liten börjar bli trött, gungas och vaggas till Kultiration, ammar en sväng till och somnar sedan om. I en timme. Eller en halvtimme. Eller en och en halv timme. Tja, sådär något ser det ut. Dagarna som sedan så vackert vecklar ut sig för oss är olika. Bjuder på nytt och spännande och vant och hemtamt. Strand och bad och skugga och banan och pärongröt och lek och bus och vagn och famn och fik och gräs och mormor. Käraste, älskade mormor. Och vänner. Lily, Junis allra första lilla vän. Egna lilla kompis att kika på, le mot, krama, ligga nära, hålla handen och dra i örat. Vi åker tåg, vi är bara hemma, vi ligger på lekmattan och upptäcker, och vi upptäcker världen och människan. Och Junan. Vi sover lurar på förmiddagen och eftermiddagen och ibland på mittdagen. Ramsor, gurgel, skumbad och baaa baaa daaa daaa. Vajande träd, kall melon, affären och tusen lampor i taket. Alla dagar alldeles olika förutom Skalmans sömn- och matklocka. Men morgonen. Åh, dessa starter. Alltid lika. Alltid samma. Mer stimulans och lära och lek ju äldre hon blir, men alltid i sängen, alltid lika lång tid. Visst är det magiskt? Visst är det fint? Och Carla Bruni lyssnas det på. Eller Norah Jones. Nouvelle Vague, månne. Kultiration är nya vaggsången och vi kommer till låt nummer två innan vår Junibagge sluter sina blå, låter långa ögonfransar smeka kinden och det söta, varma huvudet vila på mammas eller pappas axel. Och sedan hon kom till oss, den mest värdefulla av skatter, har våra morgonstunder varit i stort sett på samma vackra vis.

1367_10153090803765254_682023788_n

46875_10153084343395254_859017435_n

Säg mig, hur ser er morgon ut?